En anknytnings- och förändringsbaserad terapiform. Den innebär att man lägger stor tonvikt vid klientens positiva resurser, på en direkt känslomässig kommunikation och att uttrycka känslor på ett mer upplevelsenära språk. Förändring och utveckling är inte bara ett mål utan är det som sker hela tiden när klienten får möjlighet att komma i kontakt med djupa genuina känslor av att vara, duga, och känna empati med sig själv och andra i en relation med en personligt engagerad terapeut. 

Grundtanken som har stöd i neurovetenskap, är att människan har inneboende resurser till växande, helande och motståndskraft, och har en mental förberedelse att återhämta sig när hon kommer i kontakt med en trygg bas, som t ex kan vara en terapeut som möter henne med varm, personlig, autentisk närvaro och inkännande. Förändrande motivation är motsatsen till försvar och drivs av hopp och sökande efter vitaliserande och energigivande känslor. 

Anknytningstrauma och psykisk ohälsa handlar oftast om att man blivit lämnad ensam med outhärdliga känslor och upplevelser, i synnerhet på en ordlös nivå. (Därför läggs här stor vikt vid fysiska symptom och kroppens reaktioner.) Att ha en erfarenhet av att vara ensam i något outhärdligt, omöjligt att bära, gör att vi blir rädda för våra starka känslor och undviker dem till varje pris – erfarenheten säger ju att ingen finns där, står ut och kan finnas kvar och göra dem begripliga och talbara. Ingen har kunnat hjälpa till att reglera starka känslor, med andra ord. De helande, konstruktiva känslorna har också bokstavligen kommit på skam och finns inte tillgängliga. Man tror kanske att man själv är konstig eller ”fel” i sina reaktioner och blir självanklagande, skamfylld och osynlig. 

Goda känslor kan inte heller hjälpa till att trösta och läka om inte någon annan finns där som ser och hjälper till att underlätta för oss att komma förbi våra försvar. I den här typen av terapi har terapeuten som uppgift att finnas där ögonblick för ögonblick och se klientens resurser, undanröja ensamheten, vara med som en varm och hållande personlig ledsagare ända tills klienten har kunnat möta sin smärta, sorg och ilska och uppleva nya läkande erfarenheter. Det kan ske tillsammans med en närvarande, reglerande och engagerad terapeut som finns där ända tills försvaren läggs åt sidan och en känsla av fullständighet och igenkänning av ens genuina själv tillåts infinna sig. Att samtala om det som sker här och nu på ett respektfullt sätt är en del av arbetet. Terapiformen har hämtat inspiration från aktuell forskning i anknytningsteori, affektteori och neuropsykologi.

Det här förhållningssättet inspirerar mer eller mindre allt mitt terapeutiska arbete. 

Jag är certifierad AEDP-terapeut, utbildad vid AEDP- institutet i New York.